Under de första månaderna av 2016 började de republikanska presidentpremiärerna nå en febernivå. På den tiden fanns det inte många ämnen som var mer lämpade i underhållningsvärlden än Donald Trumps galna uppgång till toppen av opinionsmätningarna. Amerikansk politik hade aldrig sett något liknande: en fräsch, självupptagen, snuskig rik TV-programledare som blev föregångare för ett stort parti, trots hans konstanta "opresidentiella beteende".
Alla stod i kö för att mjölka för tillfället, innan - som de flesta förväntade sig - hans juice tog slut och han till slut hoppade av loppet. Sena kvällsstjärnorna Jimmy Fallon och Trevor Noah utvecklade sina egna unika Trump-intryck, liksom sådana som Jay Pharaoh och Alec Baldwin på Saturday Night Live.
Komedivideoproduktionsbolaget Funny or Die deltog i det roliga, med sin egen 50 minuter långa satir med titeln Donald Trumps The Art of the Deal: The Movie. De lyckades packa Johnny Depp för titelrollen. Stjärnan Pirates of the Caribbean är känd för sin metodiska inställning till att förkroppsliga en karaktärs essens. Hans Donald Trump var inte annorlunda, eftersom han gjorde mycket för att säkerställa att han levererade karaktären felfritt.
Mycket krävande roll
Donald Trumps The Art of the Deal: The Movie var en parodianpassning av tidigare president Trumps bok från 1987, Trump: The Art of the Deal. Det fungerade kring premissen att New York-magnaten skrev, regisserade och spelade huvudrollen i en filmatisering av boken, men att filmen gick vilse och först nu har hittats.
Satiren berättades av A Beautiful Mind-regissören, Ron Howard. Förutom Depp som Trump bestod den imponerande rollistan även av Michaela Watkins som Trumps ex-fru, Ivana, Patton Osw alt som tv-personlighet Merv Griffin och Henry Winkler som politiker och filmkritiker, Ed Koch.
Konceptet skapades av Owen Burke, chefredaktör på Funny or Die, tillsammans med The Big Short-regissören, Adam McKay. De nådde ut till Depp med ett erbjudande om att spela i deras kortfilm och vi är inte helt säkra på att han skulle hålla med. Det skulle trots allt bli en mycket krävande roll, med inspelningen planerad att äga rum inom fyra dagar. Med en budget på bara 250 000 USD kanske Depp kände att det inte var värt mödan.
Fantastic Mimic
När han ställde upp för Depp för rollen, inledde Burke med en rad som antydde att Trump verkligen hade gjort en film för sin bästsäljande bok. Skådespelaren blev förvånad över nyheterna, men sedan förklarade Burke att det var en lögn, och att denna lögn var premissen de ville att han skulle utföra som en parodi på Donald Trump.
I en telefonintervju med The Daily Beast sa Burke att anledningen till att han ville ha Depp för rollen är för att han visste hur långt skådespelaren skulle gå för att förkroppsliga Trump perfekt. "Han är en kameleont, han är en fantastisk mimik. Men mer än det, han är bara en fantastisk artist och en skicklig skådespelare", förklarade han. "När han gör en roll tar han med sig det som bara Johnny Depp kan tillföra den."
Depp såldes snabbt och gick med på delen, något som Burke sa att han och hans kollegor "inte kunde tro." Med det ur vägen tog han och McKay hjälp av Drunk Historys medskapare, Jeremy Konner, för att ge berättelsen liv.
Dedication To The Role
Från regissörsstolen hade Konner en förstahandsbild av Depps hängivenhet för rollen."Han dök inte bara upp med en otrolig Donald Trump-röst - han kom med sitt team av hår- och sminkfolk som satte honom i timmar av proteser varje dag", sa regissören till Business Insider.
För att bara slutföra den fysiska förvandlingen, skulle Depp tydligen sitta i hår- och sminkstolen i timmar i sträck varje dag. Detta gav Konner lättare att regissera, eftersom han nästan kände sig som om han faktiskt hade att göra med en helt annan person än Depp, superstjärnan.
"Han kom in på hår och smink och han var där i två till fyra timmar. Och jag skulle inte ens se honom förrän han kom ur hår och smink", fortsatte Konner. "Så det var den här väldigt konstiga kontakten där jag kände att jag aldrig faktiskt jobbade med Johnny Depp."
Depps radikala förvandlingar i Pirates and Black Mass är kanske hans mest kända. Med Trump-delen bevisade han dock att oavsett hur liten del det är så förändras aldrig arbetet han lägger ner för en roll.
