Från en ung ålder var Chris Evans fördjupad i teaterarbete. Han kände sig levande och hemma när han uppträdde. År 2000 tog han det djärva beslutet att flytta ut till LA, på jakt efter berömmelse och stjärnstatus.
Det tog tid att förverkliga ett genombrott, eftersom stora roller till en början var få och långt emellan. Till och med när han ändrade sin karriär genom att landa "Captain America" var processen stressande och i sanning drog Chris nästan tillbaka med tanke på hur mycket press det innebar.
Det löste sig till det bättre, eftersom vi inte kan föreställa oss någon annan i rollen MCU. Och i sanning hjälpte det också hans bankkonto mycket, med ett blomstrande nettovärde på 80 miljoner dollar.
Men det kunde lätt ha gått åt andra hållet. Chris försökte hitta sig själv som skådespelare i början av 2000-talet och fick en stor roll. Men filmen sänkte nästan hans karriär. Det misslyckades vid biljettkassan och för att göra saken värre var inte recensenterna så förtjusta i projektet heller.
Tack och lov växte Evans från erfarenheten och det avskräckte inte hans karriär. Fast i sanning kunde det ha gjort det.
Han hittade fortfarande sig själv som skådespelare vid den tiden
Det var i det tidiga skedet av hans karriär redan 2004. Då erkände Evans tillsammans med Black Film att han fortfarande försökte hitta sitt spår som artist, tillsammans med en identitet.
"Faktum är att det finns många bättre skådespelare än jag som är där ute och som inte jobbar, så jag försöker fortfarande komma till min rätt. Jag tror att om jag trodde att jag hade en utmärkande egenskap, Jag tror att det kan vara ett steg i fel riktning. Jag tror att försöka förbli så ödmjuk som möjligt är det bästa sättet att hjälpa till att utvecklas med ditt skådespeleri."
Dessutom hade Chris inte en tydlig väg ännu i sin karriär. När det gäller preferenser hade han verkligen ingen mellan en indiefilm och en mainstreamfilm. Naturligtvis skulle det förändras under de senare åren när hans popularitet växte.
"Jag tycker om att göra vad som helst med bra regissörer. Jag tror att en film kommer att sjunka eller simma baserat på din regissör. De är början, de är slutet, de är berättaren. Ditt skådespeleri är filtreras genom deras ögon. Och jag har sett regissörer ta fantastiska manus och förvandla dem till skit, och jag har sett regissörer ta väldigt mediokra manus och göra dem fantastiska, och jag tror att det är det bästa sättet att lära sig, med fantastiska berättare, så om det är en oberoende film där det inte är några pengar inblandade, utan en fantastisk regissör, så är jag där. Och om det är en budget på hundra miljoner dollar, likaså bra regissör, är jag med."
Han var med i 'The Perfect Score', som på pappret med tanke på skådespelarna såg ut att bli ett hemmaspel för hans karriär. I själva verket återspeglade inte recensionerna vad som kunde ha varit.
Recensionerna var inte bra
Med sådana som Scarlett Johansson och Chris Evans i spetsen förväntade sig fansen att filmen skulle bli en slam-dunk. Men vid biljettkassan kom filmen inte ens över 10 miljoner dollar. Dessutom fick den några hårda recensioner.
På Rotten Tomatoes fick filmen 16 % poäng… och 44 % hos publiken. Recensenterna var inte så trevliga.
"Marknadsförs som en sorts frukostklubb möter Ocean's Eleven, detta har inte mycket gemensamt med någon av dem. En klängig voiceover fortsätter om hur tentor gör oss lite mer än maskiner, och det är liksom helt orättvist. Det gör att Breakfast Club ser ut som en av de smartaste upplevelserna i ditt liv."
"Scarlett Johansson framstår som en lakonisk brunett. Detta förstås innan hon blev världens mest lakoniska blondin, efter Owen Wilson."
Inte de bästa recensionerna och i sanning kämpade Evans med karaktären.
Evans kämpade för att relatera till karaktären
Chris erkände att han gillade sin tid på filmen, trots recensionerna. Även om han kämpade för att relatera till karaktären. Enligt skådespelaren hade han väldigt lite gemensamt med sin roll, vilket kan vara orsaken till en viss avbrott.
"Inte mycket. Jag tror att en sak är att vi båda visste vad vi ville i tidig ålder. Han är mycket mer akademisk än jag var, du vet, lite mer ambitiös när det gäller skolgången. bekymrad, men jag tror att vi båda hade en ganska klar uppfattning om vad vi var ute efter."
Under åren som följde skulle Chris hitta sitt spår, och snart nog var han på toppen av berget tillsammans med eliten.
