Skall de, eller hur?' storyn är långt ifrån unik. Det har varit närvarande i några av de bästa sitcoms genom tiderna, inklusive i Frasiers föregångare, Cheers. Men det var något alldeles speciellt med Niles/Daphne-historien under de första dagarna av Cheers-spinoffen. Även om vissa kanske tycker att Niles besatthet av Daphne är lite problematisk (det finns trots allt några Frasier-avsnitt som skulle förbjudas idag), men de flesta tycker att det var en av de bästa aspekterna av showen. Givetvis skadade inte castingen den pågående olyckslösa kärlekens subplot… eller någon annan handling för den delen…
Bortsett från skådespelarna i Frasier som tjänar otroligt mycket pengar på showen, har de också blivit en av de bästa skådespelargrupperna som någonsin samlats för en sitcom. Faktum är att det var skådespelaren i Frasier som oavsiktligt skapade handlingen som fick David Hyde Pierces Dr. Niles Crane att längta över Daphne Moon i flera år. Specifikt, David, som inte ser ut som han brukade se ut, kom faktiskt på idén att få sin karaktär att falla för sin fars vårdpersonal. På ett smart sätt bestämde sig författarna till programmet för att utforska idén…
David Hyde Pierce skapade oavsiktligt The Niles/Daphne Crush Storyline
Under en intervju med The Archive Of American television förklarade två av Frasiers äldsta författare, David Isaacs och Ken Levine, att det inte fanns en ursprunglig avsikt att ha en gnista mellan Niles och Daphne. Vilket betyder att en av programmets mest ikoniska berättelser nästan aldrig kom till.
"Det var nästan som en lycklig olycka, tror jag", sa David Isaacs till The Archive Of American Television. "[Niles och Daphne] träffas inte ens förrän det andra eller tredje avsnittet, kanske det tredje avsnittet. Som jag minns fanns det ingen storslagen plan för vad som blev den obesvarade förälskelsen som han hade på henne. Och han är omedveten om det."
Enligt David var det skådespelaren David Hyde Pierce som skapade handlingen genom att göra ett specifikt skådespelarval.
"Han såg liksom på henne. Men hon gick förbi honom och [David] valde att sniffa hennes hår. Som om det var en söt doft."
Det här valet uppmärksammades av författarna som tänkte: "Skulle det inte vara roligt om han hade den här otroliga förälskelsen? Om han bara blir helt berusad av henne när hon är i rummet men hon vet inte om det. Jag tror att det liksom har utvecklats i det, förklarade David. "Det växte liksom bara ur ett eller flera ögonblick som det och sedan hade det liksom sitt eget liv i drygt sju eller åtta säsonger tills vi sa "Okej. Vi måste göra något annorlunda med det."
Varför skaparna av Frasier bestämde sig för att gå med David Hyde Pierces förslag
Manusförfattaren Ken Levine förklarade för The Archive Of American Television att valet att gå med Niles/Daphne-historien var ett exempel på varför Frasier var en så bra show.
"När du har en helt ny serie vill du ligga före och ändå vill du lämna dig själv öppen för saker som är oväntade men som bara verkar klicka", förklarade Ken. "Du vill inte ha så många avsnitt nedskrivna att du inte har utrymme att svänga av åt ett annat håll. Om du helt plötsligt ser att du slår guld. Och det är typ den där balansen men speciellt med en ny serie, tidigt, experimenterar du med saker. Och du ser liksom vad publiken gillar och vad publiken inte gillar. Och styrkorna hos din rollbesättning och sånt. Men när något i stil med [David Hyde Pierces skådespelarval] kommer, du måste ha upp din antenn och säga: "Jag tror att det finns pengar i det. Låt oss glida i den riktningen". Även om det innebär att skriva om och ändra vissa saker."
Ken fortsatte med att säga att den nya riktningen som David Hyde Pierce drev dem mot var bättre än vad de ursprungligen hade tänkt sig. Detta verkar vara ett perspektiv som ledde skaparna av Frasier ner på ett antal smarta vägar. De anställde en av de bästa skådespelarna i sitcomhistorien. Att inte följa deras instinkter när de hittade sina karaktärer och byggde upp kemi med varandra skulle ha varit ett stort misstag. Vem vet vilken typ av storylines vi skulle ha fått om författarna inte litat på dem. Men dessa författare var på toppen av sitt hantverk och kemin mellan David och Janes Niles och Daphne var obestridlig. Berättelsen skrev praktiskt taget sig själv.
