Efter att The Wonder Years hade premiär efter Super Bowl 1988 var det en certifierad hit. Till skillnad från många klassiska sitcoms har The Wonder Years upprätthållit ett positivt rykte enligt dagens standarder. Det säger något eftersom det mesta utspelades i slutet av 1960-talet, en tumultartad tid i USA. I många avseenden är showen, som skapades av Neal Marlens och Carol Black, bättre än någonting av sin genre på TV idag. Mycket av det har att göra med hur ABC visar utan ansträngning blandade autentiska och rörande ögonblick med riktigt roliga. Det var också en av de första programmen som använde en berättare (Home Alone's Daniel Stern) för att boksluta varje avsnitt och ge berättelsen och känslomässigt sammanhang. Utöver detta är det också programmet som hjälpte stjärnan Fred Savage att dominera sitcom-genren i ett decennium. Här är sanningen om vad som faktiskt inspirerade denna älskade show…
Ett sant erkännande av det förflutna skapade underåren
Vuxenvärken hos en förortsfamiljs yngsta barn, Kevin (Fred Savage) var i fokus för serien. Medan showen satte upp många traditionella kommande-av-ålders troper, som den unga kärleken (Winnie Cooper, spelad av Danica McKellar), drog den sig inte för tragedi. Inte nog med att karaktärer inte slutade med sina kärleksintressen utan karaktärer dog faktiskt. I själva verket var det meningen att det skulle återspegla en viss nivå av verkligheten. Dessa kreativa val skiljer den från de allra flesta sitcoms på den tiden som mest fokuserade på söta stunder där allt är snyggt inlindat i slutet av varje avsnitt. Kort sagt, idén om "växtvärk" är det som skapade showen. Och lustigt nog förde en tidigare sitcom med samma namn de två medskaparna av The Wonder Years samman och lärde dem exakt vad de borde göra med sitt nya projekt.
"Vi hade gjort en tv-serie [Growing Pains], och jag tror att vi lärde oss mycket av den", sa Neal Marlens om sin medskapare Carol Black i en intervju med Rolling Stone. "Vi hade vad som kallades ett övergripande avtal på New World Television, så vi fick i princip bet alt för att sitta där och tänka på projekt som vi ville göra."
Det krävdes lite känslomässig djupdykning för Neal och Carol att komma med sin show. I slutändan kom det från ett erkännande av deras egna växtvärk som barn.
"Jag tror att den [kreativa] drivkraften kom från vår personliga erfarenhet av att ha blivit myndig under en period då det var så mycket kaos i världen, och ändå, upplevelsen av att vara ett medelklassbarn i förorten var inte så mycket annorlunda än det var fem eller tio år tidigare. Det är bara det att det var i ett helt nytt sammanhang när man blev äldre och när konsekvenserna av det började komma närmare och närmare hemmet. Det rörde upp saker och ting. på ett sätt som verkade vara en riktigt intressant tid", förklarade Neal.
"Vi satte oss ner och skrev piloten och gick sedan uppför trappan till [chefen] John Feltheimers kontor och sa: "Vi har skrivit den här piloten. Vi tror att den kommer att fungera som en serie. Hur ska vi sälja Det?' ABC - som vi hade en redan existerande relation med eftersom vi hade en serie där tidigare - var den första som sa: "Vi vill göra det här." De var faktiskt de enda", fortsatte Neal.
Medan konceptet med showen var gediget och, ännu viktigare, genomförandet av idén i manuset var fantastiskt, visste Neal och Carol att dess framgång landade på den unga huvudrollens axlar. Som tur var hade de tillgång till Fred Savage. De två medskaparna hade sett den praktiskt taget okända stjärnan i en film som heter Vica Versa och blev kära i honom. Medan Freds Chicago-baserade föräldrar var ovilliga att låta sitt barn spela i sin egen L. A. sitcom, blev de förälskade i manuset när de läste det.
Why The Show träffade publiken
Samma anledning till att The Wonder Years till slut skapades var varför miljontals tittare blev förälskade i det.
"Det briljanta i Neal och Carols show, det ursprungliga konceptet, var förmågan att sätta de mycket små berättelserna om en 12-åring som bor i en förort och ställa den mot dessa gigantiska världshändelser - för att inte tala om den tredje dimensionen, vilket är berättaren som ser det från alla dessa år senare med en idé om hur alla dessa händelser blev", sa Bob brush, som var en exekutiv producent och en skribent i programmet, till Rolling Stone.
Att använda en berättare kunde lätt ha känts gimmickigt -- trots allt kunde så många program som har kopierat formeln från The Wonder Years helt enkelt inte lyckas -- och ändå hittade Neal och Carols show ett sätt att göra det är rätt. Valet gav en dimension till berättelsen om ålderdom som den annars inte skulle ha haft… Och det är tanken att vår upplevelse att växa upp har en egen vikt och ett eget värde, trots allt det till synes oöverstigliga mörkret som pågår i den större världen.
